Foto: Jenny Enochsson

Universitetshusets förhall. Här går jag ibland, ser mig omkring och drar in doften av gammal sten – det är en härlig doft. Denna mäktiga byggnad invigdes 1887. Huvudkaraktären i min historiska roman om Uppsala anno 1902 studerade ett par terminer, men avbröt studierna. Varför han avbröt dem avslöjar jag förstås inte redan. Till skillnad från många andra Uppsalaromaner handlar inte min bok om studentlivet, även om några studenter passerar förbi och ett par bipersoner råkar vara universitetsanställda. Nog om detta. Nu över till inläggets ämne: anteckningsboken.

Jag har slutligen bestämt mig för att skriva i tredje person i stället för första; jag återkommer ständigt till detta berättarperspektiv efter att ha experimenterat med jag-formen. Min bok är alltså en historisk roman och inte längre en dagboksroman. Huvudpersonen för anteckningar i en anteckningsbok, inte i en dagbok. Hans anteckningsbok har en roll i romanen, även om det knappast kommer att finnas utdrag ur den.

Under skrivandets gång blir det som sagt nödvändigt att emellanåt ändra detaljer i min skissartade planering. Jag ser det som en del av skrivprocessen; mina berättelser växer ju fram organiskt, inte mekaniskt. Fast det blir färre justeringar av planeringen nu än i inledningsskedet, vilket är naturligt.

Jag började efter ett tag finna dagboksformen och förstapersonsperspektivet begränsande. Efter varje datum följde oftast en beskrivning av dagens händelse. Denna händelse upplevde jag som det centrala, även om det fanns plats för en del reflektioner. För vissa fungerar den sortens indelning, men inte för mig. Den främsta orsaken till att jag föredrar tredjepersonsperspektivet är att det, enligt min mening, erbjuder frihet. Naturligtvis får läsaren fortfarande ta del av min huvudkaraktärs tankar och känslor, men där finns nu också lite distans som bidrar till viss gåtfullhet.

Ett särskilt tema, som har med huvudpersonens skrivande att göra, har tillkommit; det hänger samman med symboliken och stämningen, fungerar även som inramning och skiljer sig från handlingens konkreta tema. Om jag förklarade närmare vad det innebär skulle jag avslöja för mycket av handlingen. Hur som helst känns detta som ett spännande tillskott och är i själva verket inte så diffust som det låter.