Jenny Enochsson

Kategori: Bokresearch

  • Uppsala

    Svandammen och slottet, 1890-tal (Wikimedia Commons).

    I mitt förra inlägg nämnde jag hur roligt det har varit att läsa Upsala Nya Tidning från 1898. De gamla tidningarna ger en levande inblick i det förflutna. Min bild av staden och människorna vid slutet av artonhundratalet börjar bli klarare. Så jag har faktiskt beslutat mig för att skriva om Uppsala i stället för Tuvåker.

    Detta är inte enbart tidningarnas förtjänst. Nej, jag märker också att min berättelse passar bättre i en stad än i en ”håla”. Mitt fiktiva Tuvåker är inte större än dagens Storvreta och då kan man ju tänka sig hur liten orten måste ha varit anno 1898. Ett tag funderade jag helt fräckt på att göra Tuvåker en aning större; jag övergav den tanken snabbt. Det verkar ologiskt att så pass mycket skulle kunna pågå i den orten, en plats som är en ändstation och utan anknytning till havet eller en större sjö.

    Så jag fortsätter att göra efterforskningar om den tidens Uppsala genom att studera gamla tidningar och foton, läsa relevant litteratur, besöka historiska platser och liknande. Upplandsmuseet har svarat utförligt på ett par frågor jag hade; jag är tacksam för det. Och det är en klar fördel att jag känner denna stad så väl. Jag har ju trots allt bott här sedan 1988, även om jag också bott något halvår i Stockholm och tre, fyra månader i Brighton.

    Min huvudkaraktär är en ung kvinna ur den lite lägre borgarklassen. Med lägre menar jag att de inte har möjlighet att rulla sig i pengar i hennes hem. Hon och några andra av karaktärerna är fritänkande och konstnärligt lagda borgare som ändå tvingas hålla en fasad utåt. De flesta böcker om Uppsala verkar handla om studentlivet, men inte min.

    Det är oerhört spännande att ägna sig åt bokresearch om fin de siècle, i synnerhet nu när jag utforskar en verklig plats.

  • Efterforskning

    Foto: Jenny Enochsson

    Detta inlägg handlar om efterforskning. Eftersom min planerade bok utspelar sig år 1898 är jag tvungen att ägna mig åt bokresearch, parallellt med skrivandet. Jag visste ganska mycket om fin de siècle innan jag började med detta. Men jag behöver lära mig ännu mer. Jag föredrar förstås själva romanskrivandet, fast det är ändå spännande att få sätta sig in i en svunnen tid.

    De senaste två veckorna har jag bland annat grävt i Upsala Nya Tidnings digitala arkiv och läst tidningar från 1898. Trots att jag skriver om mitt fiktiva Tuvåker, och alltså inte om Uppsala, känns de gamla tidningarna relevanta. Artiklarna, notiserna och annonserna innehåller mängder med detaljer; både de väsentliga och de triviala detaljerna är intressanta. Man får reda på människors – rättare sagt vissa människors – attityder, var man kan köpa en velociped eller en pincené och en massa annat. Nyhetsskildringarna är minst sagt färgstarka och inte särskilt objektiva. Jag har läst högt ur tidningen för min make; vi har skrattat mycket.  

    Både fakta och fiktion fungerar som researchmaterial; jag studerar artiklar, faktaböcker, biografier, foton, dagböcker, brev, romaner, noveller, pjäser. Ja, allt möjligt. Det viktigaste är att materialet är från, eller utspelar sig, åren före sekelskiftet 1900 och helst i Sverige. Riktigt fascinerande läsning. Så länge jag kan minnas har jag varit intresserad av historia.

    Jag påstår inte att all information är relevant för min roman. Inte alls. Tanken är ju inte att redovisa vad jag har lärt mig. Tanken är i stället att skriva en koncis roman med hjälp av min livliga fantasi. Orsaken till att jag ägnar mig åt efterforskningar är att jag vill få en tydligare bild av fin de siècle. Och, ja, den blir allt tydligare. Tack vare den bilden kan jag förhoppningsvis skriva en roman som är levande och trovärdig.