Övre Slottsgatan

Övre Slottsgatan, Skolgatan 1901 eller 1902, fotograferat av Alfred Dahlgren (Digitalt museum)

Det här inlägget handlar om Övre Slottsgatan i Fjärdingen i Uppsala. Men först ska jag nämna att min roman utspelar sig år 1902 och inte 1898, som jag tidigare hade tänkt mig. Varför? Jo, jag har upptäckt att det är betydligt lättare att hitta researchmaterial om Uppsala åren efter sekelskiftet. Till exempel finns det mängder med fotografier från början av nittonhundratalet: en period då staden och Sverige förändrades snabbt. Ja, ja, Övre Slottsgatan var det … Jag har placerat min huvudkaraktär på denna gata.

Fotot ovan är intressant. Trots att Uppsalas bebyggelse har förändrats mycket (för mycket, om du frågar mig) genom åren, i synnerhet nu på tjugohundratalet, är just denna vy i stort sett densamma. Nyligen promenerade jag längs Övre Slottsgatan och i de närliggande kvarteren och konstaterade att stämningen som anas i de gamla fotografierna lever kvar ännu. Jag gillar särskilt de väggfasta gatlyktorna! På vissa husväggar finns det skyltar där det står lite om personer som hörde hemma i bostäderna förr i världen; det var allt från rackare (vilket hemskt jobb) till reseskildrare.

Min huvudkaraktär – en ung borgarkvinna – bor alltså på Övre Slottsgatan. Jag har hittat flera bilder som föreställer gatan i början av nittonhundratalet; de flesta foton är tagna av Alfred Dahlgren. Det är en fördel att området har bevarats och vårdats väl. När man går där i dag är det lätt att tänka sig sekelskiftsmänniskorna traska över kullerstenen och ljudet av en droska, skrålande fyllesång, lukten från skorstenarna. Sådant som hör till min huvudkaraktärs vardag.

Övre Slottsgatan och S:t Johannesgatan 1901 eller 1902, fotograferat av Alfred Dahlgren (Digitalt Museum)

Jag har faktiskt bott sex, sju månader i det vänstra huset på fotot ovan. Det var 1999: hundratre år efter året jag skriver om och ett annat sekelskifte. Senare samma år skulle jag träffa min nuvarande man. Jag var tjugotre år när jag hyrde rummet. Hyresvärdinnan var en äldre änka. Det var inte så gammaldags som det kanske låter. Med tanke på att damen var ungefär åttiofem 1999 kan hon ju inte vara vid liv i dag. Jag trivdes rätt bra i hyresrummet, men var ändå medveten om att det var en tillfällig mellanlandning innan jag skulle plugga i Brighton. En annan person som har bott i huset: Gustaf Fröding. Fastigheten ser ganska sjabbig ut på bilden. I dag är den elegantare och det var den även då jag bodde där.

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s