Kafébesök, Uppsala 1902, fotograferat av Fredrik August Schagerström (Digitalt museum).

Detta inlägg handlar om dåtidens Uppsalabor och min bokresearch. Personerna på bilderna kan förstås vara tillfälliga besökare i staden, men låt oss utgå från att de bor här. I Digitalt museum finns ibland namnuppgifter och emellanåt även annan information. Det finns inga sådana uppgifter om människorna som jag ska reflektera över i denna text.

Bilden ovan är oerhört intressant och sällsynt! Eftersom den väcker så många tankar och frågor hör den till en av mina favoriter. En scen från 1902. De tre kafébesökarna står i fokus. Kläder, föremål och interiör skapar också stämning och nyansrikedom.

Jag vet inte vilket kafé sällskapet besöker. Güntherska? Det tycks vara ett avslappnat ställe. De tre människornas relation? Kanske mannen med det fryntliga ansiktet och den otrendiga jättemustaschen – mustaschen à la mode var diskretare 1902 – är den unga kvinnans far. Den glasögonprydde med ring på ringfingret är möjligen hennes make. Han kan också vara en bekant, släkting eller liknande? Är sällskapet i själva verket större? Fotograf Schagerström har kanske valt att endast fotografera dessa tre personer. Den unga kvinnans uppsyn skulle kunna tolkas på olika sätt: dåsig men nöjd eller spefull och vaksam. Hon ger intryck av att vara en komplex människa. Fast jag kan ha fel … Den glasögonprydde verkar vara en spätt. Utstrålar han inte viss spleen och dekadens? Eller är det jag som förknippar honom med karaktärer ur Hjalmar Söderbergs romaner? I snart tjugofem år har jag beundrat Hjalles förmåga att skapa oförglömliga karaktärer och oförglömlig skönlitteratur. Jag skulle kunna reflektera över fotot hur länge som helst; jag tycker att det får räcka för den här gången. Dags för nästa …

Västra Ågatan och Nybron, Uppsala, 1901 eller 1902, fotograferat av Alfred Dahlgren (Digitalt museum).

En tidstypisk gatuvy. Så levande att den nästan framstår som rörlig. Jag kan även tänka mig vyn som en impressionistisk tavla. Olika samhällsgrupper finns representerade. Fina herrar i höga hattar. Möjligtvis välbärgade köpmän eller inflytelserika akademiker. De båda vännerna – de tycks i varje fall vara vänner – har uppenbarligen inte bråttom denna dag. Personen bakom herrarna är antagligen korgförsäljare: en av stadens fattighjon. Vid första anblicken ser korgförsäljaren ut som en pojke, en barnarbetare, men när jag förstorar bilden blir jag tveksam och undrar om han inte är en småväxt, vuxen man. Underligt. Här finns också damer på språng, studenter i vita mössor och andra individer.

Vem vet, kanske någon eller några av dessa Uppsalabor dyker upp i mina noveller …