Foto: Jenny Enochsson

När man skriver historisk skönlitteratur måste man naturligtvis ha en känsla för tidsandan. Det får jag bland annat genom att läsa dagstidningar och skönlitteratur, titta på fotografier och målningar från sekelskiftet. Dessutom traskar jag omkring i historiska stadsmiljöer och insuper atmosfären. Ibland går jag in i Universitetshuset (fastän jag inte är student längre), ser mig omkring och drar in den underbara doften av sten.

På bilden ovan syns intressanta detaljer. Själv lägger jag framför allt märke till lamporna. Några av mina novellfigurer har beundrat denna mäktiga interiör. Jag har inte för avsikt att skriva om studentlivet; det finns redan tillräckligt många sådana Uppsalaskildringar. Givetvis kommer en och annan student att skymta förbi i mina berättelser. Vissa av mina huvudkaraktärer är akademiskt utbildade medan andra aldrig har satt sin fot i universitetet. I mitt litterära persongalleri finns människor med olika bakgrund.

Universitetshuset samt Universitetsparken, 1901 eller 1902, fotograferat av Alfred Dahlgren (Digitalt museum).

Universitetshuset stod klart 1887 och var alltså relativt nybyggt när Alfred Dahlgren fotograferade det. I dag ser det ungefär likadant ut här. Parkträden är större. I och för sig har väl de flesta träd bytts ut. Den trearmade gatlyktan framför trappan finns kvar. Jag har en förkärlek för gamla gatlyktor!

Jag vet inte om någon av mina berättelser kommer att utspela sig inuti denna byggnad. Platsen är annars intressant och fantasieggande. Man skulle till exempel kunna tänka sig en ”obehörig” smyga uppför trapporna. En ung arbetare som har upptäckt arbetarbiblioteket och längtar efter högre utbildning. För honom känns universitetets värld ouppnåelig även om en attitydförändring är på gång. Det skulle också kunna handla om en ung kvinna som endast får in en halv fot i den akademiska världen fastän hon rör sig bland män som kallar sig frisinnade.

Foto: Jenny Enochsson

Fotot ovan föreställer en av de tre glaskupolerna där blå januarihimmel anas. Både dagens och sekelskiftets människor har lyft blicken och förundrats över kupolerna. Jag också, trots att jag inte är mycket för pompa och ståt. Det är svårt att inte bli imponerad av Universitetshusets interiör och stämning.