Fyrisån

Jag är i stort sett färdig med bokresearchen och ska nu hänge mig åt skrivandet av den historiska novellsamlingen. Äntligen! Även om jag verkligen gillar att göra efterforskningar föredrar jag själva skrivandet och skapandet. Jag fortsätter ändå att ägna mig åt research, men inte lika intensivt som tidigare. Till exempel promenerar jag fortfarande omkring i historiska miljöer (det är inget jag vill sluta med). Mina senaste inlägg – inklusive detta – är en sorts fria reflektioner kring dessa. I det här sammanhanget tycker jag att Fyrisån kan räknas som historisk miljö.

Fotografiet ovan tog jag från Islandsbron den sista januari i år. Här ser man bland annat Islandsfallet – en osedvanligt vild del av Fyrisån. Vissa, särskilt personer från andra städer, förhåller sig svala till Uppsalas kända vattendrag. Själv är jag väldigt förtjust i Fyrisån. Varför? Jo, på grund av dess ständiga pulserande och närvaro i staden. Dessutom gillar jag tanken på att den förenas med ett antal mindre åar och med Mälaren som i sin tur rinner ut i Östersjön; vattendraget är därför en del av havet.

På Dahlgrens fotografi syns alltså Fyrisån och Västgötaspången. Det ser ut att vara tidig vår; träden är ännu kala, solen skiner och vattenflödet är ganska högt. Sekelskiftsmänniskor och sekelskiftsdjur rör sig längs Östra Ågatan och vattnet. Vägdammet yr kring vagnshjul och smattrande hovar.

Jag tänker mig att mannen, som befinner några meter från vagnen, kliver upp på Västgötaspången, stannar till, ser ut över ån. Vattnets slingrande mönster gör honom yr. Han har just besökt den närliggande och synnerligen ökända krogen som i folkmun kallas Sju helvetes gluggar. Trots att det fortfarande är ljust ute! Ja, han har inte bara beställt för många rusdrycker, utan också ”stöttat” bordellverksamheten i byggnaden. Berusningen avtar och ersätts med skam då han tänker på hustrun och barnen hemma i lägenheten på Trädgårdsgatan. Mannen börjar gå igen och fortsätter uppför Slottsgränd. Vad som helst kan hända … Denna lilla episod ingår inte i någon planerad novell. Jag spånar bara …

Den tredje bilden är från nyårsafton 2021; här kan man också se Västgötaspången, fast från längre avstånd. Gatlyktorna lyser mitt på dagen och speglas i vattnet som är lugnare än vanligt. Staden förändras, i alla fall delvis. Fyrisån är också föränderlig, men ändå densamma.