Detta blir bara ett kort inlägg som främst går ut på att visa en berömd Uppsalavy. Alfred Dahlgren har ju tagit så många vackra fotografier av Uppsala kring sekelskiftet; fotografiet ovan är en mina Dahlgrenfavoriter. Varför? Jo, på grund av den suggestiva stämningen. Det är en sådan närhet i bilden. Jag känner nästan den bitande kylan och lukten från skorstenarnas rök; jag tänker mig kyrkklockornas klämtande. Här rör sig ofta karaktärerna i min kommande roman Skuggporträtt. Några av dem bor alldeles i närheten.

Samma korsning, S:t Larsgatan och Skolgatan, fast år 2023. Vinter här med. Tja, det blir lite av ett antiklimax att titta på denna bild efter att ha beundrat den förra. Till skillnad från Dahlgren är jag ingen fotograf, men jag vågar påstå att det inte är därför som den samtida vyn ger ett prosaiskt intryck. Jag tror att det snarare handlar om den förändrade bebyggelsen. Vägskyltarna och vägspärrarna – jag vet inte om de kallas spärrar – behövs förstås, men estetiskt tilltalande är de ju inte.

Nej, jag föredrar verkligen att skriva om och levandegöra ett svunnet Uppsala.

Jag planerar att vara färdig med Skuggporträtt denna vinter. Som sagt ska det bli en trilogi. Stilen är impressionistisk. Min litterära förebild är Herman Bang. Jag förstår danska bättre nu tack vare all läsning av Bangs verk på originalspråk.