Jaha, nu har jag skickat in mitt manus Skuggspelsfigurer till alla bokförlag på min lista. Sex stycken blev det totalt. De har en ganska bred utgivning.

Jag har kollat in samtliga svenska förlag som ger ut skönlitteratur. På deras hemsidor får man en god bild av hur utgivningsprofilen ser ut. Det är viktigt att ta reda på om manuset passar ställets profil. Så klart. Sedan är det inte säkert att förlaget håller med om den bedömningen. Att manuset inte passar förlagets profil är en vanlig formulering i refuseringsbrev. Ett diplomatiskt svar som kan tolkas på flera olika sätt. Refuseringsbrev är oftast allmänt hållna; det kan man förstå med tanke på de enorma mängder manus förlagen måste ta ställning till. Då jag har skickat in tidigare manus har jag fått några positiva refuseringsbrev, fast standardsvaren har varit vanligare. Och så tackade jag nej till ett kontrakt som lämnade en del att önska. Det ska bli intressant att se hur mitt nya manus tas emot.

Som sagt har jag sänt min roman till sex förlag som har ganska bred utgivning. Det är nödvändigt när man inte skriver genrelitteratur som feelgood, deckare eller liknande. Visst, Skuggspelsfigurer skulle kunna kallas en historisk roman, men det finns så många sorters historiska romaner. De läsare som förknippar den genren med strapatsrika äventyr och idealiserad romantik skulle inte få sitt lystmäte tillgodosett om de läste Skuggspelsfigurer. Fastän jag är ordningsmänniska bryr jag mig inte om vilken kategori en bok har tilldelats. Enligt min mening är samtiden alltför fixerad vid stämplar och lådor. Visst, indelningarna underlättar sökningen och främjar överskådligheten, men det handlar nog ännu mer om viljan att förenkla en komplicerad värld. Hur som helst läser jag de böcker jag finner läsvärda, punkt slut.

Det finns massor med svenska förlag, stora och små. Flera av dem, särskilt de mindre, är väldigt nischade. Det som främst efterfrågas är underhållning. Underhållning säljer och fungerar som förströelse, precis som tv-tittande. Ett fåtal förlag publicerar smal, ibland avantgardistisk, litteratur. Skuggspelsfigurer är varken en experimentell berättelse eller en underhållningsroman. Trots att jag inte kan eller vill skriva underhållningslitteratur hoppas (och tror) jag att min roman borde kunna tilltala olika människor. Den är inte svårläst och frågorna som berörs är rätt allmänmänskliga. Det saknas inte underhållande partier. Som jag nämnde i förra inlägget blandar jag tragikomisk humor och allvar. Humor är givetvis subjektivt. Vissa kommer nog att skratta, andra inte.

Om alla sex ställena tackar nej till manuset blir det egenutgivning. Då ska jag starta ett eget litet förlag. Hybridförlagen undviker jag förresten helt och hållet. Jag har en del idéer om hur jag skulle kunna nå ut med boken. Även om jag blir antagen av ett bokförlag behöver jag göra reklam. Eftersom Skuggspelsfigurer utspelar sig i Uppsala – det gäller också de framtida delarna i romanserien – finns det mycket jag kan göra här på hemmaplan. Fast det väsentligaste i romanen är karaktärerna och deras liv, inte platsen. Den riktar sig ju inte enbart till uppsalabor.

De flesta förlag uppger att de ska försöka lämna besked inom två eller tre månader. Jag hoppas att något ställe gillar detta ordentligt omarbetade manus; det skulle dock inte vara någon katastrof om jag fick ge ut boken själv.