
Så här års längtar man lätt efter grönska och därför får denna otypiska målning av Hammershøi inleda mitt inlägg. Som du ser har inlägget rubriken ”Följetong”. Läs vidare så får du reda på vad som menas med det.
Det är nu i stort sett avgjort att mitt manus Skuggspelsfigurer inte kommer att bli utgivet av ett förlag. Självklart är det lite trist, men besvikelsen mildras av entusiasmen jag känner inför bokprojektet jag just har påbörjat. Chansen att bli utgiven av ett traditionellt förlag är som alla vet liten.
Jag hade ju tänkt ge ut Skuggspelsfigurer som e-bok själv på eget förlag. Nu känner jag dock att jag hellre publicerar romanen som följetong här på bloggen. Jag har en del erfarenhet av egenutgivning och av att sköta ett miniförlag. Det kostar mycket och det är svårt att få tillräckligt många att köpa boken, i varje fall om man inte skriver genrelitteratur. Jag tror verkligen att romanen kommer att få betydligt fler läsare här än om jag ger ut den som e-bok. Att den blir läst känns i dagsläget som det viktigaste och jag ska göra mitt bästa för att sprida den.
Detta är ett undantag; jag kommer inte att göra framtida romaner tillgängliga på min blogg. Nästa manus ska jag givetvis också skicka till riktiga förlag. Innan jag gör det planerar jag att sända det till en lektör och göra de ändringar som föreslås. Om den nya romanen blir refuserad kommer jag att starta ett förlag och publicera den själv. Det blir en mer publiktillvänd berättelse även om den inte ska vara lättuggad. Nästa gång ska jag helt enkelt bli utgiven! Skuggspelsfigurer är inte alls svårläst, fast ändå smalare jämfört med romanen jag har börjat skissa på.
Här följer en liten beskrivning av Skuggspelsfigurer:
Det är år 1902 i Uppsala. Sofia drömmer om att bli författare och längtar efter kärlek och frihet. Hon har ett förhållande med författaren Alfred. Han har nästan lovat att försöka få ut skilsmässa från sin fru och gifta om sig med Sofia. Under tiden tvingas de spela teater. Risken att någon ska förstå vad som pågår och skvallra blir allt påtagligare. Medan Sofia utsätts för ständiga prövningar och påfrestningar lär hon känna konstnären Erling, Alfreds vän. Hon intalar sig att hon bara har vänskapliga känslor för honom. Är det rentav så att Alfred vill sammanföra Sofia med Erling? Alfred kallar sig en viljelös marionett, men kanske är det han som försöker dra i trådarna.
Snart inleds följetongen så håll utkik efter den!
Lämna en kommentar