”Etude de ciel” av Eugène Boudin (Wikimedia Commons).

Den här gången ska jag reflektera över intuitionens roll i det skönlitterära skrivandet. Jag gillar att skriva inlägg om den sortens abstrakta ämnen. Numera förknippas ibland ordet intuition med svagsinthet och vidskepelse. Det tycker jag är synd och orättvist. Intuitionen förtjänar att tas på allvar.

”We’re always rationally explaining and articulating things. But we’re at our most intelligent in the moment just before we start to explain or articulate. Great art occurs—or doesn’t—in that instant.” (Saunders, George. A Swim in a Pond in the Rain (p. 113). Bloomsbury Publishing. Kindle Edition.)

Ett sådant träffsäkert och insiktsfullt citat! A Swim in a Pond in the Rain, av författaren George Saunders, är en helt fantastisk bok. Den är så mycket mer än en handbok i novellskrivandets konst. Jag är också övertygad om att vi människor är som smartast precis innan vid börjar formulera eller förklara våra idéer, ingivelser och liknande. Den där stunden då god konst skapas, eller inte skapas. Intressant. Citatet får mig att tänka på intuitionens betydelse.

När rationalitetshatten trillar av tar intuitionen över. Det avgörande ögonblicket. Omedelbarheten är påtaglig. Ett unikt uttryck föds utan logikens hjälp, fast det inser vi inte förrän efteråt. Hur gick det till? Vad var det egentligen som hände? En religiös person skulle kanske säga att Gud var framme. Själv är jag inte religiös. Däremot tror jag att det finns en själ: människans själva kärna eller, ja, intuition. Mycket skulle kunna sägas om det här ämnet; jag tycker ändå att det räcker för den här gången.

Intuitionen spelar en viktig roll under själva skrivprocessen, inte minst i början. Den är ju som gjord för fritt skrivande och improvisation. Då dammluckorna är öppna kan tankar och idéer flöda fritt. Värdering och analys får helt enkelt vänta. Experimenten avlöser varandra. Att låta sig svepas med av intuitionen är enligt mig en självklar del av skapandet. På sätt och vis skulle det vara roligt om allt, eller åtminstone det mesta, som producerades under den första fasen var ädelstenar; det skulle å andra sidan bli svårt att skilja dem åt och det skulle dessutom bli för mycket blänk och glitter. Det räcker alldeles utmärkt med ett par ädelstenar.

Jag tror att intuitionen behövs även när man redigerar. Det krävs fingertoppskänsla, den är ju intuitiv, för att kunna betrakta, bedöma och finslipa en roman eller novell. Understryks den hotfulla stämningen av den skrapande stolen? Borde just denna scen utspelas inne på krogen eller på uteserveringen? Hur skulle en specifik karaktär uttrycka sig: lyssna på musik eller lyssna till musik? Det blir lättare att svara på sådana frågor om man har utvecklad fingertoppskänsla. Men det ena utesluter inte det andra. Logik och rationellt tänkande behövs förstås också under redigeringen.

Visst är det vettigt att försöka bemästra sitt skrivande genom att lära sig teknik. Men utan intuition, ingen konst!