Min historiska novellsamling ska som sagt innehålla både korta och långa berättelser; jag nämnde detta i mitt förra blogginlägg. Den varierande längden skapar rytm och motverkar monotoni. I det här inlägget ska jag fokusera på bokens innehåll – novellerna och novelletterna – utan att gå in på detaljer som rör handling, karaktärer eller liknande. Jag tror inte på att avslöja för mycket i förväg. Personligen föredrar jag att få upptäcka sådant själv när jag läser en ny bok; det är en viktig del av själva läsupplevelsen.
Eftersom vissa av mina berättelser ska vara långa funderade jag tidigare på att skära ned på antalet. Men nu är jag helt inställd på att satsa på det ursprungliga antalet: tolv stycken, en för varje månad. Det kommer att finnas långa och medellånga noveller och dessutom riktigt korta, alltså novelletter. Hur tunn eller tjock blir boken? Svårt att säga i det här stadiet. Fast med tanke på att jag strävar efter och föredrar det koncisa är det osannolikt att det skulle röra sig om mer än tvåhundra sidor.
Jag har ju valt ut tolv UNT-annonser (idel privatannonser från 1902) och utgår från dessa då jag skriver. Somliga annonser får mig att vilja komponera kortare noveller och andra längre. Det får aldrig finnas överflödiga meningar eller ord i mina noveller, men ibland behövs några extra sidor. Förra berättelsen jag skrev – den är medellång – innehåller ett ganska ingående karaktärsporträtt – det porträttet känns väsentligt i sammanhanget – och krävde därför mer utrymme. Texten jag arbetar med just nu är däremot åt det satiriska hållet, även om där också finns existentiella inslag, och då framstår den snärtiga novellettformen som passande. För övrigt kommer novellerna att bestå av två eller flera scener. Jag funderade ett tag på att göra samma sak med de korta texterna. Sedan kom jag fram till att det är onödigt; varje novellett kommer med andra ord att bestå av en enda scen.
Jenny Enochsson 