Dags för ett nytt inlägg. I förra inlägget skrev jag lite om omarbetningen av mitt manus. Jag har ägnat mig flitigt åt detta. En av förändringarna är att romanen blir mer sagoaktig.

Vad menar jag då med sagoaktig? Det har främst med stämningen och känslan att göra. En viss mystik, en sorts skevhet, absurda och surrealistiska inslag. Naturens roll blir mer framträdande, vare sig det rör sig om en skog eller ett grönområde. Jag skrev länge sagoaktig skönlitteratur, men kom sedan bort från det. Nu har jag återvänt till det sagoaktiga och det känns helt rätt. Jag skriver inte fantasy eller liknande. Nej, berättelserna är inte overkliga. Däremot tänjs verklighetens gränser. Det är en sådan frihet att skriva på det viset.

Marie Hermanson är en författare som jag gillar och hennes böcker är ju ofta sagoaktiga. Herman Bang och Hjalmar Söderberg – mina absoluta favoriter – anses vara påverkade av H. C. Andersens stil. Även om Bang inte var något Andersenfan.

Jag har döpt om Skuggporträtt till Skuggspelsfigurer. Den nya titeln är mer passande eftersom de flesta karaktärer av olika anledningar tvingas spela teater, förställa sig och bära mask. Skuggspel, siluetter och marionetter förekommer. Alltså sagoaktigt men inte direkt orealistiskt. Berättelsen äger fortfarande rum i Uppsala år 1902 och jag försöker undvika anakronismer. Det sagoaktiga återfinns också i gestaltningen och som sagt stämningar.

Skuggspelsfigurer utspelar sig inomhus, på stadens bakgårdar, gator, torg och grönområden. Däremot inte i vild natur. Jag vill skriva om en mer naturnära omgivning nästa gång. Därför ämnar jag återvända till mitt fiktiva Tuvåker då jag är färdig med omarbetningen. Men en sak i taget.

Jag vet inte när jag blir färdig med omarbetningen; det ska nog inte ta särskilt lång tid. Jag har hunnit ganska långt redan. Skuggspelsfigurer blir mer tillgänglig än Skuggporträtt, kanske först och främst på grund av att huvudpersonens tankar får större plats. Nu upptäcker jag också att omarbetningen blir bättre. Framför allt tack vare det sagoaktiga. Jag hoppas att något förlag ska nappa den här gången. Annars blir det egenutgivning. Två förlag har visserligen inte svarat ännu, fast det tänker jag inte på längre. Det känns som yesterday’s news vid det här laget.