I dag ska jag skriva ett litet inlägg som handlar om omarbetningen av min roman Skuggspelsfigurer – den förra versionen hette Skuggporträtt. Jag utvecklar just nu manuset. Tanken är förstås att öka mina chanser att bli utgiven.

Det här med antal ord eller boksidor är inte helt irrelevant. När jag jämför med romaner som har publicerats de senaste åren framstår mitt manus som lite för kort. Jag har nog varit för nitisk i min strävan efter att sålla bort och förtäta. Därför utvecklar jag nu vissa partier, exempelvis de sagoaktiga. Det kommer fortfarande att vara sparsmakat och det får inte finnas något överflödigt, men det behövs ändå viss fördjupning. Jag märker att det blir mer färg, lukt, smak och känsla då sidantalet ökar. Någon tegelsten skriver jag dock inte. Min bok kommer att vara relativt kort, fast ingen kortroman. Tvåhundra boksidor ungefär.

Som sagt får de sagoaktiga inslagen ännu mer utrymme än förr. Jag läser om klassiska sagor. Framför allt av bröderna Grimm och H. C. Andersen. Även deras okändare alster. Ja, egentligen är det ju inte bröderna Grimms verk utan urgamla folksagor som de har bearbetat. Hur som helst är de sagoaktiga inslagen i Skuggspelsfigurer inte overkliga. Det handlar snarare om stämning och att lyfta fram fler nyanser av verkligheten. Att låta fantasin få friare spelrum känns behövligt. Förhoppningsvis blir det mer spännande läsning också.

Eftersom boken får fler sidor ska jag ha fler kapitel. Jag har ganska korta scener och kapitel även om längden varierar. Det blir mer rytm när meningar, stycken, scener och kapitel är olika långa.

Nu ska jag fortsätta med omarbetningen.