Fotot visar en välkänd och välbevarad Uppsalavy i gråmulen januariskrud. Denna plats finns med i ett kapitel i min roman, fast då är det en kall och mörk novembereftermiddag. De vackra kandelabrarna och gatlyktorna är tända. Det är snart dags att sända det ordentligt omarbetade manuset Skuggspelsfigurer till olika bokförlag. Först ska jag dock skriva ett följebrev och göra en lista över förlag.

Jag är alltså klar med omarbetningen av mitt manus som utspelar sig i Uppsala 1902. Den första romanen i en planerad serie. Jag kommer dock att gå igenom manuset en sista gång för säkerhets skull, men det känns ändå färdigskrivet. Jag är extremt noggrann när jag skriver skönlitteratur; det är jätteviktigt att det inte finns slarvfel eller något i den stilen!

Den här versionen känns som en annan bok än den gamla – den gamla hette Skuggporträtt – även om huvudhandlingen är i stort sett densamma. Jag har gjort massor med ändringar. Den nya romanen, Skuggspelsfigurer, borde tilltala en lite bredare läsekrets än den förra. Varför? Skuggporträtt var ett utpräglat impressionistiskt alster med knappt någon inre monolog; vissa skulle säkert kunna uppleva det som frustrerande läsning. Det nya manuset är fortfarande impressionistiskt, men på ett mer tillgängligt sätt. Jag har lagt till mer inre monolog och tagit ut svängarna. Någon underhållningsroman är det inte, men nog finns det gott om underhållande partier. Både humor och allvar. Humor är förstås något högst allvarligt. Det tragikomiska är ännu påtagligare i det nya manuset trots att det var påtagligt även i det gamla. Som jag har nämnt tidigare finns sagoaktiga inslag och de är aldrig övernaturliga. Det är bara lätt sagoaktigt. Hur som helst kan jag stå för alla ändringar och har inte sålt min själ eller liknande. Jag vågar påstå att den nya versionen är bättre och mer levande än den förra.

I morgon ska jag börja skriva på följebrevet och göra en lista över förlag att sända manuset till. Följebrevet bör inte vara längre än en A4-sida, inklusive adressuppgifter. Syftet är främst att väcka intresse och ge en bild av berättelsen. Många förlag vill även ha en synopsis. Det är viktigt att ägna rätt mycket möda åt följebrevet. Jag ska skicka manuskriptet till olika förlag. Om inget förlag vill satsa på det kommer jag att ge ut romanen själv. Jag hoppas verkligen att jag får napp, men jag vet ju hur litet nålsögat är.

Framöver blir det antagligen något tätare mellan mina blogginlägg.