Ja, det var ett tag sedan jag postade ett inlägg på min blogg. I dag ska jag skriva om ändringar som rör mitt senaste bokprojekt. Det blir en roman och inte en kortroman som jag förut hade tänkt. Jag kombinerar alltså äldre manus med text som jag har skrivit på sistone; det nya och det gamla passar tack och lov ihop. En ny bok kommer det att bli.

Överlag föredrar jag att läsa klassiker framför moderna böcker. Undantag finns förstås. Att skriva om historisk tid är däremot en annan sak. Jag är, utan att skryta, väldigt insatt i perioden sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Det hindrar inte att jag ibland har känt att mina historiska skildringar framstår som konstruerade. När jag skriver om en tid jag själv har upplevt blir det mer liv i berättelsen. Och enligt mig är det viktigaste med ett skönlitterärt och konstnärligt alster att det lever! Romanen jag skriver på nu ska därför utspela sig för femton år sedan. Värt att tänka på: dåtidens författare, särskilt realister och naturalister, skildrade ju oftast perioder de själva hade upplevt.

Jag har bestämt mig för att återvända till min fiktiva ort Tuvåker. Naturen spelar en väsentlig roll i den lilla orten. Mitt ständigt återkommande tema: natur/civilisation. Så jag ska använda mig av ett manus som utspelar sig på 2000-talet och den omskrivna historiska romanen. Handlingen, intrigen och personerna har jag. Nu ska jag pussla ihop en massa färdigskriven text, ändra och bearbeta. Tur att jag får nytta av nyskrivet och gammalt och att det går att kombinera delarna utan att det blir kaotiskt. Mycket att ordna med alltså för en ordningsmänniska som jag. Med tanke på att jag har grunden borde det inte ta jättelång tid att bli färdig.

Välgörande att få skriva om en tid jag känner till. Större frihet som bidrar till att texten blir naturligare. Mina berättelser som äger rum i relativ nutid är aldrig typiska samtidsskildringar. Visst märks det att jag älskar att läsa klassiker. Att få skriva om Tuvåker och naturen igen känns också minst sagt välgörande.

Min man och jag flyttar i sommar och då blir det tillfälligt lite mindre tid över till skrivandet. Fast jag försöker ju bearbeta berättelsen i huvudet när jag sysslar med prosaiska flyttbestyr. Hur som helst är det skönt att få komma tillbaka till den del av Uppsala där vi trivs bäst. Naturen där har alltid influerat mitt skönlitterära skrivande.

Jag kommer förresten att posta inlägg lite oftare på min blogg från och med sensommaren.