Jenny Enochsson

Etikett: Noveller

  • Dagstidning

    Riddartorget, Uppsala, 1901 eller 1902, fotograferat av Alfred Dahlgren (Digitalt museum).

    På fotot ovan syns Oxenstiernska huset och Skyttenanum. Om man tittar efter noga upptäcker man Uppsala Nya Tidnings logo på husfasaden. Vilken tur att det finns så många Uppsalabilder av de skickliga fotograferna Alfred Dahlgren och Henri Osti i Digitalt museums söktjänst.

    Då jag studerade etnologi – jag har en magisterexamen i ämnet – var det särskilt intressant att undersöka gamla källor och hitta detaljer som avslöjade något om dåtidens människor och kultur(er). Det var kul, men det är ännu roligare att göra skönlitterär research.

    Inför skrivandet av min novellsamling, som utspelar sig 1902 i Uppsala, läser jag mängder med relevanta böcker och artiklar. Dessutom ser jag på fotografier och målningar, besöker museer och äldre stadsmiljöer. Men gamla dagstidningar är ändå det viktigaste researchmaterialet; de finns bland annat i Kungliga bibliotekets tidningsarkiv på nätet. Att läsa Upsala Nya Tidning från 1902 är oerhört spännande, mycket mer spännande än jag hade trott. Det ger en ovärderlig inblick i dåtidens liv och olika tankesätt. Man kommer verkligen tiden nära.

    Jag kommer att låta mina noveller vara fritt inspirerade av specifika texter ur dagstidningen; det rör sig om allt från artiklar till reklamannonser. Det känns som en intressant idé att placera novellerna i ett konkret sammanhang och samtidigt låta fantasin flöda fritt. Upsala Nya Tidning från 1902 är alltså oumbärlig för detta projekt.

    Min bild av sekelskiftets Uppsala blir alltmer levande.

  • Novell i Opulens

    I dag har min novell ”Världsvan” publicerats i det intressanta nätmagasinet Opulens! Det känns roligt. Du hittar den här eller genom att klicka på bilden ovan. Stort tack till redaktör Carolina Thelin.

    Så här lyder presentationen i Opulens:

    Jenny Enochsson är född 1976 och bor i Uppsala. Hon skriver romaner och noveller och skrev tidigare även poesi. Flera av hennes alster är publicerade i tidskrifter och antologier, bland annat här i Opulens med novellen Bootsen. Enochsson har också drivit och deltagit i skönlitterära samarbetsprojekt på nätet. Dessutom har hon redigerat och gett ut antologier och har en skrivarblogg.

    Den nyskrivna novellen Världsvan utspelar sig 1960 i Tuvåker, en liten ort två mil nordväst om Uppsala (en fiktiv ort som Enochsson ofta återkommer till). Så här presenterar hon den själv: ”En julikväll i en parkliknande trädgård år 1960… Alice, en ung, opportunistisk kvinna, försöker bli mer världsvan. Hon funderar också över hur hon ska kunna utnyttja sin hyresvärd Evert. Något hotfullt vilar över den milda sommarkvällen…”

  • Tillbaka till novellformen

    ”Det gamla skolhuset” (1895) av Nils Kreuger (Wikimedia Commons).

    Jag hade ju tänkt skriva en roman. I teorin framstod romanprojektet som vettigt, men jag har märkt att kapitlen faktiskt blir noveller. Ja, jag kan inte låta bli att komponera berättelser fastän jag hade bestämt mig för att satsa på en roman. Så jag ska skriva en novellsamling! Under ett bokprojekts inledningsskede är det ju naturligt att man ändrar sig en del. Nu har jag hittat rätt, äntligen.

    Varför noveller? Jo, jag har upptäckt att jag föredrar att hålla mig till ett begränsat utrymme; det finns ändå mycket innehåll i det begränsade utrymmet. På sätt och vis har novellister mer gemensamt med poeter och målare än med romanförfattare. Jag älskar att skriva om sådant som jag snappar upp: intryck som fångar min uppmärksamhet. Känslan av att inför varje novellprojekt få börja med något helt nytt och få använda helt nya karaktärer känns verkligen befriande. Tydligen har jag behov av detta.

    Jag skriver förstås fortfarande om Uppsala år 1902. Det som förenar berättelserna är alltså staden och året. Jag kommer att skriva om olika personer och händelser. Jag får massor med novellidéer då jag läser dagstidningar, skönlitteratur, ser på fotografier och målningar från sena artonhundratalet och tidiga nittonhundratalet. Till exempel den fascinerande målningen ovan.

    Tillbaka till novellformen. Ja, den känns helt enkelt som min form. Det är oerhört spännande att skriva denna novellsamling.

    På tal om berättelser, nätmagasinet Opulens kommer att publicera ett av mina alster, en nyskriven novell, ganska snart. Just den berättelsen ingår givetvis inte i min planerade samling. Jag vet inte datumet ännu, men jag återkommer samma dag som den publiceras.