Snirklig trollhassel och en del av ett vackert hus får inleda dagens inlägg. Romanen Skuggporträtt är färdigskriven. Nu är det alltså dags för nästa steg: att skriva följebrev, göra en lista över förlag och slutligen sända manuset.

Under det sista redigeringsvarvet var det inte lätt att slappna av – jag var ju ständigt medveten om att denna version kommer bokförlagen (förhoppningsvis) att läsa. Naturligtvis har jag ägnat mig åt flitig redigering. Jag har dessutom slagit an min ”mentala stämgaffel” för att försöka finna rätt ton; det gäller varje kapitel, scen, stycke, mening, ja, vartenda ord. Om jag har lyckats med det får läsaren avgöra.

Jag har börjat skissa på följebrevet. Det är viktigt att det väcker intresse. De stora förlagen får in ungefär tvåtusen manuskript per år. Om följebrevet är menlöst kan manuset i värsta fall hamna i papperskorgen innan det har blivit läst. Det vore minst sagt förargligt. Följebrevet får inte vara för långt; jag har hört att en A4-sida anses lagom. En kort presentation av mig själv, några meningar om romanen och en liten synopsis. Eftersom den impressionistiska berättarstilen är påtaglig bör jag också nämna några ord om den. Med betoning på några ord. Det är inte rätt tillfälle att ge en ingående redogörelse för min berättarstil.

En lista över förlag att skicka till ska jag göra. Manuset måste passa in i de enskilda förlagens utgivning. Då följebrevet och förlagslistan är färdiga är det dags att sända manuset. Jag hyser inga illusioner. Det är allmänt känt att endast ett par procent av alla som skickar in blir antagna. Samtidigt känner jag att Skuggporträtt är bättre än mina tidigare alster. Min förra roman Skogen bakom muren tycker jag är svagare. Ändå var det ett litet förlag som ville ge ut den, men jag tackade nej eftersom kontraktet lämnade en del att önska. Ett annat litet förlag skrev att de gillade mitt sätt att skriva och gärna ville läsa framtida alster även om de inte var intresserade av just Skogen bakom muren. Så jag är inte helt utan hopp vad gäller Skuggporträtts öde. Jag tänker däremot inte sända den till hybridförlag. Om inget av de riktiga förlagen nappar får det bli självutgivning. Ja, ja, den saken tänker jag inte börja fundera på ännu.