Naturen har alltid influerat mitt skönlitterära skrivande. Naturen i kombination med mystik. Romanen jag skriver på nu är givetvis också naturmystisk och utspelar sig i mitt fiktiva Tuvåker.
De gånger jag har skildrat urbana miljöer har det börjat kännas fel efter ett tag. Det slutar med att jag återvänder till naturen. Där har jag alltid känt mig hemma. Naturligtvis gäller detta både mig som person och mitt skrivande. Skrivandet är en del av mig. Även naturen. Just kombinationen natur och mystik slutar aldrig att fascinera mig. Mystiken i mina berättelser har mest med känsla och stämning att göra, men också med att tänja på verklighetens gränser. Det är befriande att låta fantasin få större utrymme.
Jag har ofta funderat på hur jag bäst bör beskriva och nischa mitt skrivande. Eftersom jag inte sysslar med genrelitteratur är det en relevant fråga. Jag har använt ord som absurt, surrealistiskt, sagoaktigt och impressionistiskt. Det stämmer visserligen, fast inte helt och hållet. Naturmystiskt är den beskrivning som känns rätt och som jag alltid har återkommit till.
Kanske postar jag någon eller ett par naturmystiska kortnoveller på nystartade Tistelblomma. Det beror på om sidan kommer i gång eller inte. Gamla Tistelblomma lade jag ned eftersom den förmodligen var hackad. För några dagar sedan skapade jag alltså en ny litterär sajt. I annan skepnad än förra gången. Nu publicerar medlemmar själva kortnoveller, reflektioner och dikter där. Tolv personer ännu så länge. Jag driver sajten och är även deltagare. Jag hoppas att Tistelblomma blir en aktiv sida. I så fall kan det bli ett väldigt spännande projekt.
Jenny Enochsson 
Lämna en kommentar