Redigering

Det går inte att överskatta betydelsen av redigering av romaner och noveller. Genom åren har jag insett hur viktigt det är att undvika överflödiga inslag. Varje enskild detalj har sin särskilda plats i berättelseväven. Man måste kunna motivera varför den har fått tillåtelse att vara där. Överskottet hindrar flödet; det kan jämföras med slam eller vägspärrar. Handlingen måste ju föras framåt. Det är omöjligt att gömma skavanker bakom utbroderande beskrivningar. Människor som påstår att det är lättare att skriva noveller och kortare romaner än tegelstenar tänker nog sällan på det här sakerna. Att skriva kortfattat är verkligen ingen barnlek. Tvärtom.

Jag ägnar ungefär tjugo procent åt det fria skrivandet och åttio procent åt redigeringen. Först gör jag en skissartad beskrivning av karaktärer, miljö och handling. Dessa växer fram och utvecklas organiskt under skrivandets gång. Ofta ändras de ursprungliga idéerna. För mig är detta en väsentlig och nödvändig del av själva skapandet. Att följa skrivmallar är inte alls min grej. När jag börjar skriva låter jag fantasin färdas dit den vill. Jag har aldrig idétorka eller skrivkramp (ta i trä), fast vissa tankar är förstås intressantare än andra. Efter ett par omskrivningar är det första utkastet redo för redigering; grunden är lagd.

Här ska jag försöka ge en bild av hur min redigeringsprocess ser ut: en väldigt förenklad bild. Jag går igenom manuset från början till slut, om och om igen. Hur många omgångar blir det? Massor. För mig är språket och stilen lika viktiga som innehållet. Jag stuvar om ord och meningar, ändrar och raderar. Den inre kritikern är framme och synar alla detaljer. Känns huvudkaraktärens suck naturlig eller affekterad? Är den tweedklädda, förbipasserande personen en viktig del av berättelsen eller bara pittoresk dekoration? Är upprepningen av ordet ”samma” effektfull eller störande? Und so weiter … Det känns som om jag karvar fram romanen eller novellen. ”Träbiten” krymper successivt och skulpturen tar form.

Att behöva utelämna textsnuttar man är nöjd med kan ju kännas lite irriterande även om det är nödvändigt. Därför har jag skapat ett dokument där jag sparar textfragment som blir över efter redigeringsprocesserna. De kan ibland användas i framtida alster.